Tänker

Det är mitt i veckan och jag gör väldigt lite på jobbet. Nästan ingenting faktiskt. Jag är där förstås, och jag är. Men utöver det, inte mycket. Så jag tänker på framtiden. På att jag fått ett fast jobb som jag inte vill ha egentligen. På att jag längtar till Umeå. På att jag längtar till vardag med D. Att bara gå och fika, se film, äta middag, ligga i soffan. På det vi haft. På att jag nu har råd att göra roliga saker som att resa, eller köpa saker till hemmet utan att det känns som en utgift. På att jag inte får chansen att visa D den delen av livet, det positiva. På att om jag försöker göra det nu känns det bara som att jag försöker köpa tillbaka honom. På att det är vår och att solen lyser och att det skulle kunna vara piggt och glatt. På att jag vill till Umeå men att jag plötsligt blir rädd att D tycker att jag är jobbig om jag åker dit varje helg, fastän det fortfarande är mitt hem. Vad dumt livet är!