Natt

Grät mig till sömns igen, jagades i sömnen av verkligheten och vaknade upp och det kändes som att jag var kvar i mardrömmen. Ville inte gå till jobbet, ville ringa mig sjuk men tänker att jag måste spara de dagarna till dess jag verkligen behöver dem. (Som att det kommer kännas värre någon gång, hemska tanke.) Jag har panik i bröstet. Det gör så hemskt ont!