Tom

Jag vill ha innehåll i mitt liv igen.

Är i Stockholm. Det är bra och dåligt. Det är en fin sommarstad som jag saknar, men eftersom jag inte har ett eget hem här så känner jag mig lite hemlös, och ensam och tom.

Och fast jag försöker låta bli så saknar jag min vän D.

Håller med

Var hemma i helgen och umgicks med D igen. Blir lite less på mig själv när jag blir ledsen hela tiden. Fattar att det är jobbigt för D.

Har insett att jag nog inte vill ha den vardag vi haft fullt ut. Vi har det jättemysigt ibland, när vi äter middag eller skrotar framför tv:n eller fikar eller tar en promenad eller vad som helst. Men när vi är med varandra för mycket så fastnar vi i en lätt tristess. Om vi ska vara tillsammans igen då måste vi nog flytta och skaffa våra egna varsina liv.

jag blir mindre värd

Måste skriva av mig. Igen. Jag är så glad i att ha en kille som är fin. Jag är så stolt över D. Att vara med D, att han är min. Han är fin och snäll och vacker. Jag känner det när de på mitt jobb träffar honom eller ser honom och sen säger att han såg bra ut. Jag blir glad. Jag känner mig finare och mer värd.

Jag skäms för att han inte vill ha mig mer, att jag tydligen inte är fin nog för honom. Så jag kommer känna mig fulare. Och som en förlorare.

mardrömmar

Drömmer ganska icke-subtila mardrömmar. Inatt drömde jag att jag vaknade och hade försovit mig i en massa timmar. D ringde från stan dit han gått utan att väcka mig. Och jag förstod att han ville vara där ensam för att kunna träffa andra utan mig.

I förrgår drömde jag att jag var på en stor fest i en mycket modern skola i inlandet. Stora fönster och rulltrappor. Och jag letade D men jag hittade honom inte, och om jag gjorde det så gled han iväg.

Och varje morgon är det en verklig mardröm jag vaknar till, som inte är så olik drömmarna. Tyvärr.

Tänker mycket på sånt jag saknar. Alla sms jag alltid fått i tid och otid. Nu är det mycket tyst i telefonen.

På kvällar som vi varit ute och då jag blivit så glad av att hitta honom i folkmängden. Och när vi senast sågs och var ute förrförra helgen och jag pussade honom i baren så kändes han så obekväm med det. Det gör ont.

Bortvald

Som vanligt är jag svart inuti när jag skriver här. Fruktansvärt olyckligt. Har av sorg varit hemma två dagar från jobbet. Vad gör man? Hur överlever man?

Slut

Jag förstår nu att jag bara skjuter upp det oundvikliga Slutet. Jag har hoppats och velat att det skulle ordna sig. Men min kille vill inte kämpa, han väljer den enkla vägen till förändring. Jag är kall inuti och känner mig så sjukt sviken. Jag vill dö. Men man lever ju vidare vare sig man vill eller inte.

Bo

Jag sitter och kollar på hemnet. Jag visste inte att jag ville köpa en lägenhet så himla gärna, men tydligen! Att ha fast jobb asvslöjar visst sidor hos mig som jag inte visste fanns. Men mmm... en egen lägenhet med fönster och kaklat badrum, och med balkong. (Dock är det tydligt att svenska folket inte har någon som helst smak, inte de som säljer sina lägenheter åtminstone.) Synd att jag inte kan inkludera D i mina drömmar.

En av de som fyller 30 år

Min kompis A fyller år idag. I London där hon bott så länge att jag tror att hon aldrig mer kommer flytta hem till Sverige. Och jag vill inte byta, men ibland tänker jag att jag borde bott där längre jag med eftersom jag så himla gärna ville det förut. Fast det var nog länge sen. Men ändå. Det är ändå en påminnelse om att det där livet jag ville ha fanns och finns. Sen var det visst inte så overkligt bra som jag trodde, men ändå.

Men det var inte det som livet hade planerat åt mig. Saker hände, jag gjorde andra val. Och nu är jag här, där jag är.

Inget nytt mellan mig och D. Fortfarande lite tröstlöst att inte jag räcker till.

mer ojobb

Efter ännu en fin helg med D är jag tillbaka på jobbet.

Men jag har så lite att göra. Det är tråkigt och dagarna går långsamt och jag blir stressad över att andra kanske tycker att jag är lat. Det är jag förvisso, men om jag fick uppgifter skulle jag göra dem.

D sa ”jag tror jag vill vara med dig också”. Men jag undrar om det inte bara var för att trösta mig när jag var ledsen.

långsamt

Det är en väldigt sömnig dag på jobbet. Det är tomt på människor och det är ganska kallt. Ungefär som om det vore helg. Jag sitter mest och väntar på att klockan ska ticka framåt så att jag kan gå hem med gott samvete. Jag ska åka norrut i eftermiddag och ungefär kvart över 23 ska jag krama D. Det ser jag fram emot.