Morbror Hans

En sorg med stora flaxande vingar kom och slog sig ner. Den sitter och tittar med blanka svarta ögon och jag kan inte vika undan blicken.

Inte 31 heller

Ensamt, litegrann. Här är bara jag. Ingen lyssnar. Jag kan prata högt. Eller gråta. Men det är bara mina egna öron som hör. Kärlek, var är du? Jo, men den pickar väl i hjärtat. Men föremålen är inte här.