2012

Bra år ändå.

Hon är här!

Vår lilla docka är nu sex dagar gammal. Jag är så lycklig!

38+6

T minus 8. Tillvaron av väntan är ett limbo. Kroppen säger åt mig att inte göra så mycket.

38+5

T minus 9. Vi var och såg The Dark Knight Rises. Efter halva filmen hade jag ganska ont, småvärkar. Tror det var lite trångt i magen. Synd på filmen, men det gjorde inte så mycket. Tänkte att det kanske började vara dags. Men nu har det lugnat ner sig lite så vi går på popquiz. Det står ju att man inte ska tänka på den kommande smärtan, men det är så svårt att låta bli. Vad är det som väntar, liksom. 

38+3

T minus 11. Vi var hos barnmorskan. Vågen visade 64 kg, dvs plus 16 kg totalt. En tredjedel av mig. Jag hade lite lågt blodtryck. Bebisens lilla hjärtrytm var 150.

38+2

Har ju läst Popmorsa hela tiden pga bra skribent som jag en gång var kollega med. Läste lite gamla inlägg häromdagen, tex om förlossningen: http://popmorsa.blogspot.se/2007/02/nr-vi-tv-blir-tre.html
Ska läsa fler när jag behöver lite distans och svar på frågor som säkert kommer dyka upp.

38+1

T minus 13. Lördagkväll: Novalucol och Mentos. Läser lite, funderar på att åka till stugan. Får något som känns som syrebrist då och då. Är ganska trött och har lite ont i magen.

38+0 (2)

Så himla less denna qväll. P är inte hemma. Det är stökigt överallt och jag orkar ingenting. Känner mig ensam.

38+0

Eftersom jag har lite kalla fötter just nu tänker jag att när bebisen inte kommer betyder det åtminstone någon dag till av lugn och ro.

37+5

Idag slutade alla kläder att passa.

37+1

Du kan komma ut nu. Eller om ett par dagar.

37+0

36+0

Vaknade av att jag sträckte på benen och fick sendrag. Smärtan! Så vidrig. Det lättade, kom tillbaka och gick till sist över. Sen kände jag mig helt matt. Undrade om förlossningssmärtan kanske skulle kännas som sendrag fast mitt i kroppen. Hemska tanke.
Har ont i vaden nu. Lyckades förlägga cykelnycklarna innan jag skulle åka hemifrån så jag fick gå till jobbet. Det tog lite tid. Är trött, har blött lite näsblod och snubblade även nerför sista trappsteget hemma så jag trampade snett. Det kommer bli en lång dag. Det är kvavt och skulle vara riktigt varmt ute. Jag är så matt. Hemma är det stökigt.

Sista dagen på jobbet är det iallafall, men jag har liksom inte orken att reflektera över det just nu.

35+5

Jag vaknar vid fyra-tiden och kan inte somna om. För det kliar, magen är i vägen, fötterna är heta, det kryper i benen. Eller något annat liknande. Tur jag har ett snällt jobb. Jag somnade förstås om tillslut men är trött nu.

35+4

Idag är det precis en månad till beräknat datum. Förutom att det är lite jobbigt på nätterna går det ganska bra. Jag är inte så snabb när jag är ute och promenerar och det kan kännas lite obehagligt i magen efter ett tag, men på det stora hela känns det okej.

35+0

Detta att det ska komma ut en bebis genom mitt underliv om fem veckor? Uppskattningsvis 3,5 kilo av en visserligen mycket mycket liten människa, men ändå av en signifikant storlek. Helt sjukt ju. Nu är den lill* så stor att det inte är några små buffar utan mera känslan av att någon som inte är så miniliten längre byter ställning.

34+5

Lilla bebisen (eller magens mått) ligger under kurvan hos barnmorskan, men låg ju alltså över när vi var och gjorde viktskattningen på sjukhuset. Hjärtljudet låg på 144 slag i minuten, den ligger med huvudet nedåt och som det känns så mår den lill* bra. Med kläder på har jag gått upp ungefär 15 kg nu.

34+4

En dag i taget. Puh. Jobbar denna vecka och nästa. Ska bli skönt att inte vara tvungen att sitta på kontoret. En så stor del av tiden här är jag så svag i kroppen och får hjärtklappning. Det går ju bra men tanken på att istället få halvligga där det är bekvämt känns så mycket mer angenäm. Kanske läsa? Imorgon är det sista passet i biblioteket på länge.

34+3

Det känns oftast bättre på förmiddagen. Känner mig då lite mindre tyngd under min egen mage. P bröt nyckelbenet i lördags vilket känns besvärligt. Hoppas han läker ihop fort. Jag orkar ju inte alls fixa så mycket hemma. Lilla Face verkar ha det bra inuti. Jag oroar mig för Livet Efteråt. Vad har vi gett oss in på? Men nu kan jag åtminstone känna att det finns ett slut på att leva med mage och en massa extra vikt. Och sen det där andra, omvälvande livsavgörande. Det är så abstrakt.

33+5

Jag har förresten glömt en kompisbebis! A:s för tidigt födda pojke. Alltså är det sex små. Tre flickor, tre pojkar. Statistiskt så har vi ingen ledtråd då till vad vår blir. Känns förresten som att den flyttar sig nedåt. Så sägs det ju också att det ska bli.

33+4

Den återkommande tisdagsbloggen. Är lite trött idag för jag sov inget vidare. Och så är jag trött/har ont i ryggen. Inte så bra på att jobba alltså. Ska på massage om tre kvart. Sista innan ledighet. Har sökt för sju månader, vi får se hur det blir sedan. Som vanligt är det trångt i magen. Lite ont under höger revben pga en liten som håller på med något där. P är och jobbar idag. Själv för första gången. Han var lite osäker och det förstår jag verkligen. Blir svag i hjärtat av att tänka på det.

33+0

"Jag känner mig som ett hus" sa jag till Christer på jobbet. "Ett ganska litet hus" svarade han. Okej då. Nu är fyra av de fem kompisbebisarna här. Efter två flickor blev det två pojkar varav en ska heta Uno.

32+5

Idag fick vi oss ett bonusultraljud. Vi var på sjukhuset för en viktskattning av bebisen eftersom jag hade ganska lågt BMI vid inskrivningen. Så då fick vi kika på den lill* igen. Jag tror både jag och P var väldigt sugna på att fråga om könet, men sedan gjorde vi inte det ändå. Nu har vi ju gått hela tiden utan att veta. Men det kändes ändå som att vi lät ett tillfälle gå ur händerna. Nåja. Bebisen var större än det verkat på BVC. Nästan 2 300 gram. Strax över normalkurvan. Kanske är det en pojke ändå. Det är ju det jag tror.

31+6

Två av fem kompisbebisar levererade. Nu är det tre kvar innan vi står på tur. M och A ska bli tre genom planerat kejsarsnitt på måndag. E och P har BF 17 juni och U och P alltså den 22 juli. För oss kan det ju dröja tio veckor till. Det är ju en evighet, det kan omjöligt få plats mer inuti nu!

31+5

Ser lite ut som en lösmage tycker jag.

31+4

Pratade med U igår. Deras lilla flicka ska komma den 22 juli. Annars har jag läst i Gudrun Abascals "Att möta förlossningssmärtan" och känt att informationen lugnar mig till viss del. Försöker förbereda mig mentalt på att vad som helst kan hända. Smärtan beskrivs med all sin kraft. "Bara att amputera ett finger utan bedövning skattas värre." Men att det viktigaste är inställning och att man känner sig trygg och tror på sin egen insats i processen. Hur jag kommer reagera när vi väl är i förlossningssituationen är omöjligt att veta, men det tycks handla mycket om att undvika rädsla. Sen verkar allt så fiffigt ordnat av kroppen; hur bebisen vrider sig ett kvarts varv för varje gång den rör sig nedåt. Sådana saker. Hoppas att allt kommer att gå bra för oss.

30+3

Börjar känna mig ganska rädd för förlossningen. För smärtan och för det oundvikliga i hela grejen. Det liknar alltför mycket att stå i kö till en väldigt avancerad, riskabel åkattraktion på Gröna Lund i flera månader.

30+0

Var hemma på lunchen igår och läste i en gravidbok om förlossning. Började gråta igen. Oj. Det känns visst lite överväldigande. Läckte även lite från ett bröst idag. Sjukt. Jag trodde först att jag hade spillt något på mig.

29+3

Idag var vi på sjukhuset och fick information om Förlossingsavdelningen och lite grann om vad som kommer hända. Jag var så svag i sinnet och kände tårarnas närhet efter bara ett par minuter. Det var två jättevänliga barnmorskor som pratade och visade ett bildspel och jag vet inte varför men jag började gråta flera gånger.

29+1

28+4

Idag har vi lyssnat på den lill*s hjärta igen. Det är ett fint ljud. Jag har gått upp 12 kilo nu. Det känns okej. Det verkar som att ökningen planat ut, skönt.

28+2

När vi flög till New York kunde jag titta på Juno och inte känna någon ledsnad. Till sådant numera kan läsa utan att gråta och känna mig missmodig över att jag aldrig kommer att få en liten hör Inte som andra döttrar (den där inledningen) och Kajsa Grytts självbiografi. Till exempel.

27+5

Vill inte att lilla bebin ska bli för stor. Vill inte att jag ska blir för stor. Tycker det är jobbigt att ständigt känna sig så fylld inuti. Nåväl. Det är ju en bra grej. Lite frustrerande bara att alla i omgivningen kommer att få sina bebisar 6-8 veckor innan det är dags för oss.

25+6

Det känns som att bebisen vuxit en massa bara över natten. Jag vet faktiskt inte hur det här ska gå. Tre månader till av tillväxt. Hjälp! Känner mig redan alldeles tjock och osmidig. Nåja, det är kanske extra mycket så idag. After processing allt that American food, kanske.

23+4

jag har gått upp tio kilo. Det känns underligt. Men jag förstår ju varför jag får ont i en häl och i ryggen då och då. På bara ett par månader väger jag plötsligt femtedel mer än jag någonsin gjort!

21+1 (2)

Det är någon som boxas eller sparkas inne i magen. Det känns jättekonstigt att det är en potentiell bebis där inne. De små rörelserna både tröstar och gör mig rädd. Men jag kan ju inte säga att jag är ensam. Egentligen.

21+1

Kanske har medicinens verkningar nu gått ur kroppen helt. Fyra månader av inga som helst tankar på rädslan att bli lämnad. Och nu är jag som en tickande bomb. Som ett alldeles för utsträckt gummiband som kommer att brista när som helst.

Det har inte låtit som att det är så det ska fungera med medicinen. Utan mer som att den återställer balansen som sedan bibehålls.

Men tårarna bränner bakom ögonlocken, det ligger en gråtklump högt uppe i bröstet som bara vill välla fram. Det verkar som att jag har en förkylning i kroppen också, jag kan välja att hoppas att det är den som spökar.

20+4

I förrgår dök en elak vän upp, tanken på att jag ska förlora P. Usch. Det är svårt att veta hur jag ska vifta bort den, eller slita bort den. Hoppas den inte är här för att stanna.

Det kändes bättre igår och känns bättre idag, men hela grejen oroar mig. Att huvudet är så svagt, eller själen, eller kemin eller vad det är.

18+4 ungefär

Det var faktiskt någon där! En liten en med små tår och små nävar och ett pickande hjärta.

17+2

Hade ett supersuperfint veckoslut i Hemavan med Patrik, pappa, Sara, Sigge och Britt. Nu är det vardag igen och jag blir uttråkad bara jag tänker på vår lägenhet. Jag vet inte vad det är. Men jag trivs liksom inget vidare.

Det slår mig också att jag inte har något umgänge utanför jobbet. Det är inte alls bra tänker jag. Ute är det ljust till fem numera. Det lever jag på. Ljusa kvällar kan inte komma fort nog. Då tror jag lägenheten kommer att kännas bättre också.

16+1

Att ha ont i huvudet varje dag? Det är trist kan jag meddela.

14+2

Tänk va, att det knappt är något som kan göra mig ledsen. En trycksak som blivit fel på jobbet och ändå känner jag mig inte särskilt dålig. Vad bra. Jag känner mig väldigt lugn och stabil.

Så mycket oro och känslor av tillkortakommanden som är borta.

13+2

Imorgon är det februari. Hejdå gråa våta filt som varit januari. Hej ljusare dagar, färre räkningar och Hemavan-resa.

Om kvällarna känner jag mig mätt som att jag varit på Peking Duck House och råkat äta för mycket redan under förrätten.

10+4

Länge sedan jag skrev. Kanske det inte fanns så mycket oro att kanalisera under hösten. Nu är det mest tristess jag brottas med. De här gråa januariveckorna som kan ta musten ur de flesta. Jobbet är trist. Det är trist att vara hemma.

Det hjälper inte att jag har mått illa i en månads tid. Men hur det än är så kan jag inte hitta någon direkt rädsla eller ångest inuti. Och det blir ju vårvinter och vår vad det lider. Jag biter ihop och väntar på bättre tider.