Hade ett supersuperfint veckoslut i Hemavan med Patrik, pappa, Sara, Sigge och Britt. Nu är det vardag igen och jag blir uttråkad bara jag tänker på vår lägenhet. Jag vet inte vad det är. Men jag trivs liksom inget vidare.
Det slår mig också att jag inte har något umgänge utanför jobbet. Det är inte alls bra tänker jag. Ute är det ljust till fem numera. Det lever jag på. Ljusa kvällar kan inte komma fort nog. Då tror jag lägenheten kommer att kännas bättre också.
skip to main |
skip to sidebar
Den här bloggen handlar nog mest om mina sorger tyvärr.
No comments:
Post a Comment