Septembermörker

Det är höst, det är skönt, det är mycket och göra. Eftermiddagarna är gråa, kvällarna är mörka. Jag längtar hem från jobbet och jag längtar efter att få göra par-saker. Gå promenader med kalla händer för att sen komma in i värmen och fika och kramas. Se på film och bara vara trötta tillsammans. Alltjämt står jag ensam i ena ringhörnan och tittar bort mot hans. Drömmer om att få vara glad i att jag är kär, igen.

Låst

Det låser sig för mig. Jag vill inte göra saker på jobbet. Jag har texter att skriva, folk att prata med men av det blir det intet. Sitter istället som en kramp av att inte vilja. Vad beror det på? Olyckligt kär är jag också, förmodligen i någon som inte finns.