Jag brukade drömma

Jag lever ett sorgset liv tycker jag. Jag saknar Stockholm och jag har inga pengar. Jag saknar att leva. Jag saknar att utan förbehåll kunna drömma och att kunna hålla kvar de drömmarna. Det är mycket svårt när någon du älskat dött. Det går att glömma sorgen under stunder och då går det att tänka att "jag kunde resa", "jag kunde skriva". Men det kommer alltid ett efteråt då allt känns meningslöst igen och drömmarna som ingenting. Jag läser om andras kvällar och nätter som är fulla av glädje, musik, alkohol, hångel och liv. Inte bara får de ha sin mamma kvar, utan de slipper ha den där sordinen på tillvaron som kväver all glädje förr eller senare.

Norrlands finaste

Snoose Boulevard. Igår natt sa D att han hade köpt den till mig. Den hade kommit igår och Umeå-skivbolaget som ger ut den var på ett musikkafé och sålde den till honom och alltså till mig. Den är underbar. Mitt hjärta var helt öppet då jag lyssnade. Det händer sällan, och det gjorde mig glad. Jag skrev till Isolation och tackade och fick svaret Vadå har den kommit? Jag kanske fick den första som såldes över huvud taget.

vintermars

Det har snöat i två dagar, tulpanerna hade frusit fast i sitt eget vatten. Jag såg framför mig hur vattnet i dem också hade blivit is. Jag tog hem dem. Det är slaskig och smutsig snö på gatorna. Jag har hälsat på både min mormor och min morfar idag och det var synd om dem eftersom de var ensamma på var sitt håll av staden. Stackars morfar var förvirrad och kunde inte alls hitta orden. Och i lördags var han så hemskt glad och pigg och vi pratade mer än på länge. Han berättade för den imponerade distriktsläkaren att han spelat fotboll mot både Gunnar och Bertil Norddahl i ungdoms-DM. I Hörnefors. "Och när de grabbarna kom till Holmsund blev det alltid hög stämning." Morfar sa att för honom hade sedan kriget kommit emellan. Jag antar att han menade fotbollskarriären. Men idag kunde han inte säga något nästan.

boss

Att se Bruce Springsteen på TV gör mig glad och ledsen. Glad såklart för att det är fantastiskt bra musik. Och för att jag minns de gånger jag sett honom live. Ledsen för att jag minns den gång jag var på Ullevi med min mamma och min syster för fyra år sedan. Jag hade köat för biljetter en kall novembermorgon som kändes långt borta den försommarkvällen. Mamma var ganska nyopererad och lite orolig över hur hon skulle klara hela spelningen. Men det gick bra, vi satt i solen och hörde andra läktaren skrika "Andra sidan är ni klara?". Och konserten var lång och fantastisk. Vi bodde ett stenkast från Ullevi, och kvällen efter hörde vi vinden blåsa Atlantic City till oss på balkongen där vi stod. Men mamma fick jätteont och var tvungen att gå in. Och på nästa konsert med Bruce två år senare grät jag för att mamma inte längre levde.

födelsedagsblommor

Det är plus åtta grader och sol. Glaset med tulpanerna på graven hade vält, men jag gav dem nytt vatten och de såg fortfarande väldigt fina ut. Jag funderade över om det är bra eller dåligt med en gravplats och kom fram till att jag alltjämt tror att det är bra att ha ett ställe att gå till.