inget

Jag känner inte så mycket alls idag. Mest trötthet och tristess. Jag tänker att det är en tillfällig svacka. Jag hoppas det.

Tillbaka till verkligheten

Så bräckligt allt, jag, är ändå. Ensam är jag ingen, tänker jag idag. Serotoninet sjunker under strecket. Tystnad. Ett så smalt räcke jag vandrar på ändå.

Söndagslycka

Det var kallt i skogen, men solen lyste mellan tall- och granstammar och den lilla skuggsnön som är kvar smälte allt vad den orkade. Vi gick till Bildmuseet och Konsthögskolans slututställning. Och när jag gick hem var jag så glad i bröstet. För helgen var så fin.

Mitt vittne

Majsol i nacken och fredagstystnad på kontoret. Kan inte riktigt jobba så bra. Gör mig ett tätt alibi av att jag är duktig. Men jag borde ju omsätta det i praktiken tänker jag.

Närvaro vs frånvaro

Imorse försökte jag tänka "Jag är här nu. Jag ligger här nu. Jag ska åka till jobbet om tio minuter men just nu är jag alldeles här.". Utanför täcket var det kallt. Ska jag ringa mig sjuk? undrade jag tyst. Men jag hade det inte i mig. Jag tänker att jag borde lägga mig senare, sova längre. Synkronisera mig. Jag vill inte vara rädd men jag är det.

Kärleksrädslan

Ja hej. Det är visst maj och jag har nyss kommit tillbaka från två dagar i Stockholm. Jag gillade att vara där, men jag gillar ännu mer att vara här. Men jag är så rädd plötsligt, så rädd för att vara kär och bli ledsen. Hur ska jag kunna tro att det inte ska hända igen. Hur ska jag kunna tro att jag räcker till. Hur ska jag tro att jag är nog i den jag är. Fan.