Första snön etc

Hej. Jag är kär. Och det blev bra igår. Litegrann har jag fått P tillbaka nu. Och i helgen ska vi bara vara. Igår när han kom hem sa han att han älskar mig så mycket. Att han måste gjort något bra i livet för att han får vara med mig. Och att jag får "bra" att skämmas. Och jag vet inte varför jag har så svårt att höra det han säger.

Men jag var lycklig över att ha honom bredvid i natt, och i morse. Jag ville inte gå hemifrån. Särskilt inte när den vågräta snön blåste mot rutan. Men. Livet kräver offer.

Medicin igen, dag ett

För det är här inte att må lite dåligt; att ha lågt blodsocker sent på lördagseftermiddagarna. Det här är tjock ångest som ligger som en matta över tillvaron. Den kväver mig och jag vill inte vara själv.

Deja vu

Drömmarna jag hade när D ville bryta upp. Känslan som jag vaknade med. Alltid. Ångesten. Att inte vilja vakna. Var kommer den ifrån? Är det bara i mitt huvud? Hoppas. Men jag tänker gå till Apoteket när de öppnat.

rädslan och en varm hand

S säger jag inte ska nedvärdera mig själv när jag säger att jag är rädd. Och det är ju sant. För jag är rädd utan att något pekar på att han ska lämna mig. Han bedyrar att han ska stanna. Men jag är trasig! Och att jag är det förstör, för oss båda.

Han lägger sin hand runt min vad när jag sitter bakom honom i bilen. Hans varma hand och jag tänker "Nu, nu, nu. Han älskar mig. Här är jag och det här är nu. Han är med mig.".

Jag tänker att jag kanske ska börja äta medicin igen.

maktlös

Alltså det här med att tycka om så mycket att man tror man ska gå sönder när man inser att man inte kan äga den som man tycker så mycket om. Att han är fri att vandra iväg om det skulle vara så och att jag inte kan göra något om det kliver in någon annan som vill ge honom allt. Jaha är det söndag och ångest eller? Ja det är det.

Inte bara

Jo, det är bra också. Jag är väl mest rädd och orolig antar jag. Jag tror så lätt det värsta. Men jag ska försöka tänka åt andra hållet.

Det är jättekonstigt att träffa D. Blir ledsen när han odlat alla de sidor som gjorde mig illa. Eller bejakar dem eller vad man ska säga. Samtidigt som han i vissa stunder känns som honom som jag tyckte så mycket om. Resultatet blir svårt att hantera.

Men nu väntar jag på P. Oktoberblåsten därute till trots ska han komma cyklandes. Och jag ska pussa på honom och vara i hans sällskap.