S säger jag inte ska nedvärdera mig själv när jag säger att jag är rädd. Och det är ju sant. För jag är rädd utan att något pekar på att han ska lämna mig. Han bedyrar att han ska stanna. Men jag är trasig! Och att jag är det förstör, för oss båda.
Han lägger sin hand runt min vad när jag sitter bakom honom i bilen. Hans varma hand och jag tänker "Nu, nu, nu. Han älskar mig. Här är jag och det här är nu. Han är med mig.".
Jag tänker att jag kanske ska börja äta medicin igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment