Vet inte hur jag ska stå ut. Är så särdeles ensam. Så olycklig. Så fast i en tillvaro utan utväg. Jag tänker på att flytta men hur kan jag bryta upp från den enda trygghet jag och Selma har och göra något jag inte har råd med och som jag inte ens vet om det kommer att bli bra? Men hur kan jag stanna i det här där jag inte har något hopp. Där jag känner mig så outsägligt ensam. Det är så hemskt. Jag vet inte vad jag ska göra. I den här tillvaron vill jag inte finnas. Och jag blir en dålig mamma för jag är så ledsen och svag. Mitt stackars barn.