21+1 (2)

Det är någon som boxas eller sparkas inne i magen. Det känns jättekonstigt att det är en potentiell bebis där inne. De små rörelserna både tröstar och gör mig rädd. Men jag kan ju inte säga att jag är ensam. Egentligen.

21+1

Kanske har medicinens verkningar nu gått ur kroppen helt. Fyra månader av inga som helst tankar på rädslan att bli lämnad. Och nu är jag som en tickande bomb. Som ett alldeles för utsträckt gummiband som kommer att brista när som helst.

Det har inte låtit som att det är så det ska fungera med medicinen. Utan mer som att den återställer balansen som sedan bibehålls.

Men tårarna bränner bakom ögonlocken, det ligger en gråtklump högt uppe i bröstet som bara vill välla fram. Det verkar som att jag har en förkylning i kroppen också, jag kan välja att hoppas att det är den som spökar.

20+4

I förrgår dök en elak vän upp, tanken på att jag ska förlora P. Usch. Det är svårt att veta hur jag ska vifta bort den, eller slita bort den. Hoppas den inte är här för att stanna.

Det kändes bättre igår och känns bättre idag, men hela grejen oroar mig. Att huvudet är så svagt, eller själen, eller kemin eller vad det är.

18+4 ungefär

Det var faktiskt någon där! En liten en med små tår och små nävar och ett pickande hjärta.