Tårar

Idag satt jag där på golvet och grät igen. Hon sa att hon ville till sin pappa. Och jag vet att det inte betyder något. Inte mer än att hon är missnöjd med nuet och att hon inte vill till förskolan. Innan vi skulle sova kvällen före sa hon att hon inte ville till pappa, bara vara med mamma. Och det betyder mer. Vill jag tro.

Men jag klarade inte av att höra det. Att känna mig dålig och bortvald. Även om det bara är ord. Så jag grät och kände att jag inte orkade. Jag glömde ta min medicin i ungefär tre dagar när jag var bortrest. Är det det som spökar? Men det är så hemskt att de här tankarna och känslorna finns så nära till hands. Känner mig livsoduglig.