it's still there

Behovet att skriva är inte lika enträget när ångesten inte går i höga vågor. Men oron är hos mig. Jag tänker cancer och barnlöshet.

Världens minsta människa

Jag är så osäker. Så osäker. Jag tror allt jag är är fel. Att han ska tvivla. När jag vaknade i morse tänkte jag inte på ångesten på flera minuter. För jag slapp vakna ensam. Men snart kom världens största rädsla tillbaka. Om att mitt liv är slut om P inte vill vara med mig mer. Och jag försöker tänka: Han är här bredvid och med mig och han vill vara det. Men det går inte. Jag grät på väg till jobbet.