Tuesday, March 1, 2011
Världens minsta människa
Jag är så osäker. Så osäker. Jag tror allt jag är är fel. Att han ska tvivla. När jag vaknade i morse tänkte jag inte på ångesten på flera minuter. För jag slapp vakna ensam. Men snart kom världens största rädsla tillbaka. Om att mitt liv är slut om P inte vill vara med mig mer. Och jag försöker tänka: Han är här bredvid och med mig och han vill vara det. Men det går inte. Jag grät på väg till jobbet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment