30+3

Börjar känna mig ganska rädd för förlossningen. För smärtan och för det oundvikliga i hela grejen. Det liknar alltför mycket att stå i kö till en väldigt avancerad, riskabel åkattraktion på Gröna Lund i flera månader.

30+0

Var hemma på lunchen igår och läste i en gravidbok om förlossning. Började gråta igen. Oj. Det känns visst lite överväldigande. Läckte även lite från ett bröst idag. Sjukt. Jag trodde först att jag hade spillt något på mig.

29+3

Idag var vi på sjukhuset och fick information om Förlossingsavdelningen och lite grann om vad som kommer hända. Jag var så svag i sinnet och kände tårarnas närhet efter bara ett par minuter. Det var två jättevänliga barnmorskor som pratade och visade ett bildspel och jag vet inte varför men jag började gråta flera gånger.

29+1

28+4

Idag har vi lyssnat på den lill*s hjärta igen. Det är ett fint ljud. Jag har gått upp 12 kilo nu. Det känns okej. Det verkar som att ökningen planat ut, skönt.

28+2

När vi flög till New York kunde jag titta på Juno och inte känna någon ledsnad. Till sådant numera kan läsa utan att gråta och känna mig missmodig över att jag aldrig kommer att få en liten hör Inte som andra döttrar (den där inledningen) och Kajsa Grytts självbiografi. Till exempel.

27+5

Vill inte att lilla bebin ska bli för stor. Vill inte att jag ska blir för stor. Tycker det är jobbigt att ständigt känna sig så fylld inuti. Nåväl. Det är ju en bra grej. Lite frustrerande bara att alla i omgivningen kommer att få sina bebisar 6-8 veckor innan det är dags för oss.