31+4

Pratade med U igår. Deras lilla flicka ska komma den 22 juli. Annars har jag läst i Gudrun Abascals "Att möta förlossningssmärtan" och känt att informationen lugnar mig till viss del. Försöker förbereda mig mentalt på att vad som helst kan hända. Smärtan beskrivs med all sin kraft. "Bara att amputera ett finger utan bedövning skattas värre." Men att det viktigaste är inställning och att man känner sig trygg och tror på sin egen insats i processen. Hur jag kommer reagera när vi väl är i förlossningssituationen är omöjligt att veta, men det tycks handla mycket om att undvika rädsla. Sen verkar allt så fiffigt ordnat av kroppen; hur bebisen vrider sig ett kvarts varv för varje gång den rör sig nedåt. Sådana saker. Hoppas att allt kommer att gå bra för oss.