Sitter och har ganska lite att göra på jobbet. Det blir lätt att jag tänker för mycket då. Igår fick jag lite panik igen och grät i telefonen. Igen.
Jag kände förutom min förtvivlan att jag inte har uppskattat D och tiden med D så mycket som jag borde och han sa att det var ju precis det det här handlade om - den sortens insikter. Men det är ju inte jag som ska få dem väl? Det är ju han. Jag vill vara med honom. Och har bara insett att jag vill det ännu mer och att om jag varit annorlunda hade han kanske velat vara med mig ännu.
No comments:
Post a Comment