Det är så fint att D är här, och idag var vi ute i solen och träffade vänner och det hade kunnat vara så härligt och rent. Men det ligger en sådan sordin över allting för mig, ett ständigt obehag.
Och jag förstår inte vad det är som är så fel med det vi har, eller varför han vill vara fri att vara med andra. Jag kan väl också känna mig attraherad och vilja bli sedd och uppskattad av andra än D, men han vill visst ännu mer och det gör ont.
No comments:
Post a Comment