Will you comfort me in my time of need

Jag sitter och försöker skriva. Jag har så mycket att göra på jobbet den här veckan att det måste spilla över på all min lediga tid för att jag ska hinna klart. Men det är så svårt att koncentrera sig. Jag har sorg i hjärtat över det förhållande som jag inte längre har någon makt över. Det spelar ingen roll vad som är ett klokt beslut eller inte, jag känner bara att jag håller på att gå sönder av situationen som den är nu. Jag har aldrig tänkt mig in i ett avslut. Men nu är jag där och allt jag inser är mitt stora behov av trygghet. En trygghet jag nu alltså inte har. Och jag hatar alla texter jag skriver. Jag kommer att göra ett dåligt jobb och om två månader står jag ensam och arbetslös och ännu mer vilse än jag redan var. Jag kan gråta för mindre.