Jag dricker en halv flaska vin och en öl och det är alldeles lagom. Så jag står där när de har släckt ner och lyssnar till Frankes ljudmatta. Jag hör inte riktigt sången men det gör inget. Det är ljud och de spelar som jag känner mig. Som ett surr bara, en känsla. Kontroll och ändå inte på samma gång.
Och idag vaknar jag och känner inget av igår. Och det är lördag som vanligt och vårsolen lyser äntligen till senare än vad affärerna på stan har öppet till. Och det är smältigt och smutsigt på gatorna. Gruset skramlar inuti grumliga skor. Och när jag går där och känner att jag vill köpa mig en helt ny vårgarderob för att lyckan tycks ligga i konsumtion och förnyelse så drömmer jag om närhet. Det krafsar av längtan inuti bröstet efter att få känna en annans tungspets i min mun. Och händer och andetag och allt sånt. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Det är på alla sätt en fin känsla men den jagar mig förstås och om jag kunde uppfylla min önskan skulle det kännas ännu lite bättre. Elektricitet och sådär.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment