Ensam

Usch då vilket sorgligt liv det är. Jag känner mig så himla ensam och ledsen nu. Jag har inte gråtit så mycket på sistone. Men nu kan jag inte låta bli. Jag sörjer D så himla mycket. Och det känns som att det inte finns någon för mig. Och jag är visst svartsjuk, om så bara på de som får vara med D som kompis. För det får ju inte ens jag. Jävla skitliv.