Hela skillnaden

I ett ingenmansland som så många gånger förr. Beroende på och allt sånt. Det enda man vet säkert är att man har sig själv, allt annat kan försvinna. Så jag går från hopp till förtvivlan till hopp till förtvivlan. Av livet har jag lärt att förvänta det värsta, hoppas det inte är självuppfyllande ty då blir det inte roligt för mig framöver. Att det ska vara så svårt? Det här med meningen med allt och att hitta nån som man kan luta sig mot. För det vet jag, att det är det som är meningen: Att inte vara själv. Att ha sällskap genom livet.