Sämsta veckodagen

Det är söndag, och den dagen är alltid dum. Jag känner mig ensam igen, och har tråkigt. Jag oroar och tycker synd om mig själv. Ser framför mig hur D går vidare i sitt liv, och att jag fastnar. Kan inte hjälpa att jag känner mig lurad. Jag flyttade och tog ett jobb för att skapa bättre förutsättningar för vårt liv. Jag gjorde en uppoffring som skulle bli värd det för att i slutändan skulle vi få det bättre. Men jag fick det bara sämre.