P hör av sig och tycker att jag är oresonlig i mitt agerande. För att jag inte orkar bistå med kontakt mellan honom och Selma när han är bortrest med anledning av sin nya relation. Det spelar ingen roll för honom hur ont det gör för mig. Hur min tillvaro rasar ihop i förtvivlan på en sekund om mina tankar går åt fel håll, på grund av hans resa, Det är underligt att han inte kan förstå. Otroligt frustrerande, som en ond dröm. Att bara stå och skrika med hela kroppen och ändå inte bli hörd.
Min ångest över att förlora Selma, även om det bara är för två dagar åt gången återvänder. Vilken tillvaro! Att det skulle resultera i det här.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment