Lyckan kommer lyckan går

Första dagen efter semestern. Jag vet inte hur jag ska orka med jobb och jobb varje dag. Rädd för vardagen, rädd för frågor, rädd för att må dåligt.

Tillvaron är tröstlös, hoppet ute. Det har varit en brutal omställning. Jag önskar jag kunde bryta kontakten helt med P. Men med ett barn tillsammans går inte det.

Ibland kan jag förstå och acceptera. Ibland sjunker jag ner i det svartaste träsk av svartsjuka och förtvivlan. För det mesta är jag bara ledsen.