Läste en bok i veckan. Den fick mig att tänka mycket på kärlek och sorg. Och hur de drabbat mig.
På nätterna blir jag jagad av de ledsna känslorna. På dagarna dröjer de sig kvar. Jag har drömt om mamma, om D, om svek, om sex, om väskor som blir kvar, om platser jag inte hittar. Jag finner ingen nattro alls. Jag hoppas det är juniljuset.
Idag vill min fysiologi att mina tankar ska kännas långsamma. Migrän utan intensiv smärta kallar jag det. Det är en närvaro i huvudet bara. En hinna av en sort runt mitt medvetande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment