Dags igen

Två veckor utan tårar blev det och det är bra. Men att vardagen ska komma ikapp och de grå insikterna med det är förstås oundvikligt. Känner mig ensam och undrar "vad nu då?". Jag vill inte vara själv i grunden. Jag tycker om utrymmet, egentiden, friheten. Men jag vill inte bara ha den. Jag vill ha sällskap, kramar, uppskattning, skratt och vänskap. Äsch, vilket mörker.