midsommarångest

Midsommar var hur fin som helst, vid havet och med grönska och sol och bad. Men livet känns så svagt. Jag har så otroligt svårt att hitta glädjen, i allt faktiskt. Och jag har inte ens en idé om hur jag ska kunna ändra på det. Det är så tröstlöst. Jo, den skrikande desperata sorgen har lugnat sig och pressar sig bara fram ibland, men allmäntillståndet är så hopplöst. Och med en pappa som sviker och inte går att lita på och en pojkvän som är mycket fjärran är jag en ensam ö.