Undrar vart svartsjukan kommer ifrån. Har läst Liv Strömquists senaste seriealbum och försöker tänka att de här bekräftelsebehoven och önskan att äga, ÄGA!, är sociala konstruktioner. Men ändå. Jag undrar. Varför vill han prata med henne? Varför skriver han till henne? Vad kan hon ge som inte jag kan (Och så tänker jag vad det är.)? Varför tyckte inte han om mig hela tiden som jag tyckte om honom? Och så glömmer jag min roll i hans liv och rasar ihop. Och jag tänker "Förlåt D, det var inte bara du" - eller var det det? Var det han som skapade detta? Jag vet inte!
Otroligt okonstruktivt är det iallafall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment