Bra och dåligt går hand i hand. Jag träffade D en lite längre stund igår och en kortare idag. Det gick väl bra och kändes okej. Han är långt ifrån den person jag kände men så är det väl nu. Ibland sköljer otillräckligheten och svartsjukan över mig och det är jobbigt. Det är när jag ser glimtar från det liv jag inte längre får vara en del i som det händer. Vänner, tjejer, händelser, planer. Vem får vara vid din sida nu?
Jag skulle verkligen behöva lite besvarad kärlek så jag kunde gå vidare. Allt i min relation till D är att inte räcka till. Allt, allt, allt. Destruktivt? Javisst.
Kändes okej att vara tillbaka på jobbet. Tänkte framåt och på att det skulle bli bra. Och jag trivdes hemma och sådär.
Men med natten kommer tvivlet. Jag är ensam för jag har inte den jag vill ha.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment