Tvåsamt och ensamt

Jag var på bröllopsfest i helgen. Det var inte så roligt. Ledsenheten smög sig in så snart det pratades om kärlek och hur det var viktigt att göra roliga saker i vardagen tillsammans och sådär. Och på bröllopfester pratas det om sådant hela tiden. Liten och ensam var jag och synd om. Jag minns vardagslyckan allt för väl. Efter tio dagar hemifrån kom jag hem igår till en sval och tom lägenhet. Jag frös i sovrummet. Jag skrev ett meddelande till D som jag aldrig skickade. Jag klagade lite i mörkret. Jag grät en stund.