Så ofta när jag umgås med människor, allra mest om jag inte träffat dem på länge eller kanske träffar dem för första gången, så ser jag igenom dem. Jag ser igenom deras konstade manér. Jag vet vad de ska säga innan de säger det. Jag spelar med, faller in i jargongen, lägger mitt egentliga jag åt sidan samtidigt som jag tänker föraktfulla och cyniska tankar. Så är det bara.
Sen finns det förstås de som jag bara tycker om.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment